Fängselinvesteringer i Bräcke: LEDARE’s synpunkt
Farhågorna om för liten arbetsmarknad är överdriven. Detta är en opinionstext. Tidningens hållning är centerpartistisk.
Vad feg Kriminalvården är som inte vågar analysera en etablering av ett fängelse i till exempel Bräcke kommun närmare. Placerad mellan Östersund och Sundsvall är läget utmärkt. När Stina Sjödin, enhetschef på Kriminalvårdens fastighetsavdelning intervjuas av ÖP säger hon så här om Bräcke kommun: – Bräcke har vi avfärdat dels utifrån att det var svårt geografiskt att rekrytera personal, dels så var det en fastighet som vi bedömde inte var tipptopp, säger Stina Sjödin. Furuhagens gamla mentalsjukus har Bräcke kommun själv lyft som lämplig framtida anstalt. Att den avfärdas av Kriminalvården är begripligt, givet fastighetens status och välmående. Alla eventuella skämt om skidtunneln undanbedes för att inte knäcka självkänslan på kommunhuset.
Därför tror jag Kriminalvården behöver ändra på sitt sätt att arbeta med nyetableringar. Det kommer ta för lång tid att enbart planera i kommuner av Östersunds storlek. Det är inte en dålig lösning att etablera en anstalt i kommuner som Bräcke, Ragunda eller Strömsund. Att det skulle vara svårt att rekrytera personal tror jag är direkt felaktigt ifall man utgår från ett mindre svenskt fängelse med färre än 100 intagna. Kriminalvården tittar parallellt på två olika lösningar för framtida fängelser. Det ena är att bygga nytt och då storskaliga fängelser med 500 intagna och det andra handlar om att snabbt renovera och rusta upp fastigheter för att kunna användas som mindre fängelser. Bägge lösningarna planeras i Östersund. Små fängelser är vanliga i Sverige och finns på flera platser. En kommun som Bräcke hade med säkerhet kunnat hjälpa till med att utbilda den personal som behövs för att sörja en sådan institution med personal. För Kriminalvården hade det handlat om trygga anställningar och låg personalrörlighet. Varför tror jag då Bräcke kommun hade lyckats med utbildningsinsatserna? Jo det har svenska glesbygdskommuner med framgång lyckats med tidigare. Sverige har också en väl utbyggt myndighetsstruktur för den typen av uppgifter. Omställning genom utbildning är vi duktig på i Sverige. Därför tror jag Kriminalvården behöver ändra på sitt sätt att arbeta med nyetableringar. Det kommer ta för lång tid att enbart planera i kommuner av Östersunds storlek. Resonemanget gäller då mindre fängelser av den typ som är tänkt på Frösön.
Att Östersund är det enda alternativet i Jämtlands län för etableringen av ett stort fängelse med 500 intagna är mycket begripligt för att lösa personalförsörjningen. Där tror jag för övrigt fortfarande att Brunflo – eller i riktning mot Brunflo är det bästa alternativet. Men det är inte säkert att ett stort fängelse placeras i Östersunds kommun. I den här typen av etableringar, liksom företagsetableringar konkurrerar Östersund med flera andra städer i norra Sverige. Om Kriminalvården misslyckas med uppgiften att kraftfullt öka antalet fängelseplatser på kort tid då lär vi se en debatt i Sverige motsvarande den i Storbritannien. Det vill säga regeringsbeslut och diskussion om frisläppandet av fångar i förtid. I somras släppte den konservativa (!) regeringen i Storbritannien hela 10 000 fångar i förtid eftersom landets fängelser riskerade att bli överfulla. I det skotska parlamentet har man nyligen beslutat om att villkorlig frigivning ska vara möjlig efter att ha avtjänat 40 procent av tiden, tidigare 50 procent av tiden. Även i Skottland är fängelserna överfulla. Anledningen till att regeringar tar den här typen av politiska beslut har mycket lite med en slapp syn på straff att göra. Tvärtom handlar det om att överfulla fängelser skapar större problem än vad tidigare frigivning orsakar. Jag skulle inte utesluta att tidöregeringen behöver fatta den här typen av politiska beslut under mandatperioden. Annars kan det bli svårt för deras kriminalpolitik att rymmas innanför kriminalvårdens väggar.
